Ett Inrutat Liv

Jag vet att jag inte bloggade igår, så rent tekniskt ligger jag tre dagar efter alla andra som håller tiden...

Det var inte för att jag "glömde" att skriva igår. Det kom jag i allra högsta grad ihåg. Det var snarare sömnen som gjorde sig påmind och sedan valet att inte skriva igår.

 

Hur är det med minnet egentligen?

 

Jag har ett enormt minne. Bildminne kallas det. Sen har jag även ett stort sifferminne. Och ett kom-ihåg-minne. Jag kommer ihåg saker som jag egentligen inte borde komma ihåg. När jag känner en speciall doft, då kan jag relatera den doften till någon händelse i mitt liv. Likaså om jag hör någon berätta något, då kan jag minnas saker och händelser för länge sen. Saker som jag hittar från förr, då kan jag också relatera händelser i samband med det.

 

Härom veckan, när jag höll på att rensa i gamla lådor som jag borde rensat i för längesen, men äntligen gjorde det för att vi skulle flytta, så hittade jag en lapp, daterad 26 juni 1985. När jag kollade på lappen, så kom jag ihåg exakt varför min syster hade skrivit den, i vilket syfte och vad jag skulle använda den till, och även en massa händelser runt omkring just denna händelse. Snacka om att komma ihåg något som hände för över trettio år sen!!

Visserligen handlade det om att jag skulle åka hem från mitt high school år i USA, och att min syster hade skrivit att jag fick lov att använda hennes visa-kort för att betala en eventuell avgift för min inköpta cykel som jag skulle ha med hem till Sverige. Det var inte så svårt att egentligen minnas det.

 

Men...

Då började jag tänka tillbaka, och kom ihåg när familjen som jag bodde i, skulle köra mig från huset till flygplatsen, att vi stannade på ett pancake place. Och att de hade sagt till mig att de ville snabba sig iväg, fast jag tyckte att så lång tid tar det inte att köra, men att de skulle överraska mig med just pancake place.

Och att jag sen kom ihåg när jag packade, att det var en himla massa saker jag skulle ha med hem, skolböcker, kläder, minnessaker. Och att vi fick köra till posten ett par rundor. Och att vi gick på parkeringsplatsen där pappan i familjen bar på mitt bruna paket, och att han var typ nästan två meter lång...

 

Och cykeln, vad hände med den? Jo, den checkade jag in så att den skulle skickas till Sverige, och att jag inte behövde betala något för den just där. Men något gick fel, för när jag äntligen landade på Kastrup, då fanns inte cykeln där. Jag hade ju oroat mig också hela vägen hem över hur jag skulle ta den och all annan packning med mig från Köpenhamn till Eslöv. Då fanns ju inte något tåg, utan det var båt man fick åka. Men eftersom den inte kom fram till Kastrup, då fick jag anmäla den försvunnen. Hur det skulle lösa sig, det visste jag inte. Tänkte att jag fick väl ta en tur till Kastrup igen när de väl hittade den.

 

Dagen efter ringer det på dörren och där står en man med min cykel! Av någon anledning hade cykeln fastnat i New York och eftersom jag inte hade checkat ut den och sen checkat in den igen, som jag förmodligen totalt missat i kommunikationen, så fick jag den hemkört hela vägen!

 

Det här med sifferminne är något helt annat..

När jag pluggade i Lund, så satt jag med en kursare där vi letade efter priser på nätet på kurslitteratur. Nu är vi i början av 2000-talet. Och då fanns internet. Jag läste upp ISBN-numret för min kursare som sedan matade in det på någon bok-sight. Vi höll på en bra stund och försökte hitta något billigt ställe.

Dagen efter fortsatte vi igen. Han frågade efter ISBN-numret och jag bara rabblade upp det, rakt ur minnet. Han blev lite chockad. Jag sa att det satt därinne ordentligt i huvudet efter letandet dagen innan.

Han blev väldigt imponerad och tyckte det var en klar fördel med ett sådan sifferminne. Jag kunde inte riktigt hålla med. Jag berättade sedan att jag kunde komma gåendes på gatan på morgonen, en bil susar förbi, där jag råkar se registreringsskylten, tre bokstäver och tre siffror, och att jag sen hade detta "nummer" i huvudet hela dagen. Oavsett om jag ville komma ihåg det eller inte...

 

Då kan man undra, varför sätter sig sådant oviktigt vetande i huvudet? Likaså, kan jag fundera på varför jag helt plötsligt tycker att jag har glömt något på något speciellt datum. Som snart är det den 14 mars. Då ringer en liten klocka där i bakhuvudet, att det händer något den dagen. Och efter en liten stund kommer jag ihåg. Just det, det var den där klasskompisen från grundskolan som fyller år den dagen... Suck.

 

Kunde man inte fungera som datorminne? Radera väl valda händelser, datum, etc för att sedan lägga in annat som kan vara så mycket bättre att komma ihåg. Till exempel var min käre make har förlagt sina nycklar eller plånbok eller glasögon... :-)