4/100 - Jag är beviset för att man kan göra skillnad

Det är nog inte många idag som vet att det fanns en tid då man gick i skolan på lördagar! Det var väldigt längesen dock. Inför hösten 1968 infördes skolfri lördag. Tänk att man gick i skolan sex dagar i veckan! Mina systrar som är ett antal år äldre än vad jag är, har faktiskt gått i skolan på lördagar. Jag är glad att jag slapp det! :-)
 

 
 
Idag har det varit kalas på dagen och mellofest på kvällen! Lillsonen var på sitt allra första barnkalas någonsin! Och det var med hans kompisar från hans förra dagis. Så roligt för honom att kunna leka med dem! Mamman till pojken som firades, hade själv bakat sin skapelse till tårta, med figurer som garanterat går hem hos små pojkar och flickor. Så himla god den var!
 
 
Sen på kvällen var det dags för sista omgången innan finalen. Det är ju då ett annat upplägg än de vanliga tävlingarna, där de tävlar i par och man då får rösta på en av dem. Jag brukar aldrig rösta, men ikväll var jag bara tvungen. Jag kunde inte med att den andra skulle vinna, och den jag röstade på, var faktiskt väldigt bra! Och jag "vann" faktiskt! Så mitt lilla sms gjorde en enormt stor skillnad!
 
#blogg100 | #blogg100 | | Kommentera |

3/100 - Så blev jag också drabbad till slut...

Härom dagen, på barnmorskemottagningen, som det så fint heter numera, såg jag en lapp med något i stil med:
"Man har alltid ett 100% föräldraansvar!"

Min pappa hade en filmkamera när jag var liten, en sådan där med 8mm film. Han filmade avigt och rätt! Även om det inte finns ljud så är det hur roligt som helst att titta på dessa filmsnuttar från min uppväxt.
Vi hade en gammal brun stor byrå med stora dörrar på. På dessa dörrar fanns det runda handtag.
När jag precis hade lärt mig att gå, då filmade min pappa mig när jag gick och snurrade på dessa handtag, först på den ena en stund, sen gick jag runt nåt varv i lägenheten, för att sen snurra på det andra handtaget! Och handtagen kom upp i högvarv när jag väl fick fart på dem!
 
Idag har det varit kaos! Tydligen började det redan tidigt imorse. Jag skulle ta tåget kvart i sju men det var försenat typ fem minuter. När jag kom på tåget så var det hur mycket folk som helst, vilket det inte brukar vara. Sen när jag kom till Helsingborg då hörde jag att flera tåg var inställda för det var nåt växelfel i Arlöv. Så de som skulle åka från Lund, fick åka buss till närmaste station, för att sen kunna åka vidare med tåg till sin destination. Och de som skulle till Lund, de fick då hoppa av en station tidigare och ta en buss där in till Lund.
För att laga växelfelet, då är de tvungna att stänga av helt med tågtrafik mellan Lund och Malmö. Och det skulle de göra i 6-7 timmar under natten.
Problemet var att de tågen som gick, de körde inte in till stationen i Lund, och de eventuella ersättningsbussarna kom inte för att det var svårt att få loss så många bussar!
Jag hade i alla fall tur, dels för att mitt tåg gick från Lund och dels för att en timme senare så var tågen ändå inställda från min hemstad på grund av planerat banarbete!
När jag skulle hem, då var det inte heller några problem för min del. Jag fick ju till och med fönsterplats i färdriktningen! Och tåget var i tid!
 
Nu var det sen så, att mitt i matten, typ tio i ett, så vaknar jag av att min stora son står vid min sida av sängen, med mobilen till örat. Det var då min yngre dotter som var strandad i Malmö efter ett biobesök. Och ersättningsbussen som de skulle ta, gick tidigare än tidtabellen och nästa buss skulle bara gå till Lund. Så det vara bara att pallra sig upp och iväg! Skrapa rutorna, isiga som bara dem, och efter att imman också lagt sig, köra in till Malmö! Det var jag och taxibilarna!
Inga problem att köra, och jag fick en väldigt nöjd dotter med bihang! Det enda som möjligtvis kan ställa till problem, är att skönhetssömnen får sig en törn...
 
#blogg100 | #blogg100 | | Kommentera |

2/100 - Making a Statement!

Har du kört bil i ett vänstertrafiksland? Det har inte jag, men jag har åkt bil i ett sådant! Och det var varken i Storbritannien eller på Malta. Det var inte ens i Europa! Det var i Indien! Vi var där på tjänsteresa. Här är ett utdrag från en blogg jag skrev när vi var därnere:

2010-04-27
Och idag igen tog vi taxi till kontoret. Alltid lika spännande att se hur trafiken är. Tredje gången vi åker och tredje vägen vi åker, eftersom en väg hade stängts av. Och vad gör chauffören? Jo, helt enkelt vänder om och kör tillbaka samma väg. Mot trafiken. Dock bara en hundra meter, men ändå! Blev lite av en skräckfärd där. Och var ingen av oss riktigt vakna, så kan jag garantera att vi vaknade då.

Ibland undrar jag om chauffören bara tog olika vägar för att förvirra oss mer än vad vi redan var! Vi turades om att sitta fram bredvid chauffören. Och jag kan lova dig, sitter du på vänster sida i en bil, som passagerare i framsätet, så kommer du någon gång under resan, att omedvetet försöka leta efter ratten, som givetvis inte finns där! Och det är oftast i en situation där det antingen blir en inbromsning, eller där du vill göra en inbromsning. Jag kan garantera känslan av att inte ha kontroll...

Imorgon är det 49 år och 6 månader sen, som Sverige skiftade från vänster till högertrafik! Då var jag 8 månader gammal...

Idag fick jag faktiskt besöka två olika apotek inom loppet av ett par minuter. Anledningen var givetvis att det första apoteket inte hade en av de saker jag skulle handla. Där på det första var de väldigt tjänstvilliga att förhöra sig om att jag verkligen hittade vad jag sökte efter. Andra gången nu inom en vecka som jag besökte det, och förra gången var det likadant, hjälpen kom inom ett par sekunder efter att jag hade anlänt innanför dörrarna...

På det andra apoteket, var det en helt annan upplevelse. Kunden som redan befann sig därinne, stod på ett sådant sätt, att jag trodde hon stod och väntade vid kassan, på expediten, som bara antagligen var inne på lagret och skulle hämta något, för det syntes inte en enda expedit. När jag väl, efter lite letande, äntligen hittade vad jag sökte efter, så såg jag ju att kunden bara stod och tittade, för kassan låg ju på ett helt annat ställe. Jag ställde mig där, och tittade mig omkring. Jag såg fortfarande bara kunden. Jag kollade runt en gång till. Men nej, där fanns ingen annan där. Jo, jag hörde lite ljud, från nånstans, långt ner i affären. Jag väntade lite till. Jo, nu dök det upp någon bakom nån pelare, långt därnere i affären. Jag såg att det faktiskt fanns två expediter, och det var deras samtalsljud som jag hörde. De stod alltså och pratade med varandra. Medan en kund var i affären. Medan jag kom in. Medan jag letade och letade. Medan jag stod och väntade vid kassan. Hur länge hade den andra kunden befunnit sig i affären...

Till slut kom den ena av de fram till kassan där jag stod. Jag sa: Ursäkta att jag störde... Hon svarade: Nej, det är lugnt. Vi bara pratade.

När jag skulle gå ut från det apoteket, det tog väl bara nån sekund, men jag upptäckte i ögonvrån, en sådan där mojäng, med fyra knappar, såna knappar med olika smileysar, glad gubbe, nöjd gubbe, likgiltig gubbe, sur gubbe och mitt finger reagerade snabbt! Jag tryckte på den röda gubben! Allt var över på en hundradels sekund...

Making a statement in silence...

 
Upp