Ett Inrutat Liv

Nathalie Sundelin och Joakim Gräns spelar rollerna som Jane Eyre och Mr Rochester i teaterpjäsen med samma kvinnonamn, på Intiman i Malmö.

 

I fredags spenderade jag kvällen med min kära dotter. Först gick vi och åt på en grekisk restaurang, det blev kyckling, potatisklyftor och tsatziki. Det smakade helt ok!

 

Efteråt var det dags för dramatiseringen av Jane Eyre på Intiman, som ligger bakom Operan. En liten teater med 204 platser fördelat på nio rader. En väldigt gemytlig och gammal scen.

 

När vi kommer in, är scenen i dunkelt sken, och ger en inlevelse av dysterhet och vemod, precis som jag känner mig efter min sista arbetsdag.

 

Vi, som är bland de första in i salongen, hittar våra platser på rad sex, lagom i mitten. Övriga platser fylls snabbt på av resterande gäster. Under tiden ser vi hur skådespelarna, en efter en, dyker upp till vänster på scenen, vandrar sakta, i tidsenliga kläder, över golvet, stannar till i mitten, vänder sitt ansikte, nästan i slow motion, från oss i publiken, in mot väggen, längst in på scenen, i någon sekund, kanske två, för att sen sakta vända tillbaka det i den riktningen som de vandrade, mot höger sida av scenen, samtidigt som de fortsatte sin vandring ut från scenen. Det kändes som att man drogs in i pjäsens anda, man riktigt kände atmosfären komma krypande, hur dysterheten och vemodigheten sakta gick in i skinnet, för att man skulle förstå hur Jane Eyre verkligen kände sig.

 

Allt medan tiden gick, påmindes jag om små detaljer, där jag till slut förstod att jag hade sett filmatiseringen av Jane Eyre. Att nu få se den på teater var en helt annan upplevelse. Skådespelarna var utomordentliga i sina roller, där de övriga spelade flera olika roller. Dock inte de två redan nämnda.

 

Jag kan varmt rekommendera denna dramatisering som inte lämnar en oberörd, med så bra talanger till skådespelare, gestalta en nästan 200-årig roman skriven av Charlotte Brontë.