Ett Inrutat Liv

Vi närmar oss en av de största godisätande helgerna! Påsken! Det är inte klokt vad mycket socker ni äter! Ja, jag skriver ni, för i min familj har några av oss inte ätit godis sen maj förra året.

 

Jag gick en personlig utvecklingskurs förra "läsåret" som anordnades på min arbetsplats. Föreläsaren var Jana Söderberg. Enormt intressant! Det handlade bland annat en del om små förändringar i vardagen. Som exempelvis så skulle vi inför varje vecka, göra någon liten förändring i vårt liv. En vecka testade jag att minska antalet sockerbitar i mitt kaffe som jag dricker varje morgon. Då hade jag hela sex sockerbitar... Det låter hemskt, men för en som började dricka kaffe först efter fyllda 40 så är det inte mycket. Jag kan faktiskt berätta att jag numera bara har två bitar i mitt morgonkaffe. Så den lilla förändringen blev till något positivt som jag faktiskt har lyckats hålla.

 

Sen gjorde jag en förändring där jag inte skulle äta godis. Det bestämde jag mig för den 27 maj. Jag hade först tänkt att jag skulle hålla upp ett tag, men det bara fortsatte av bara farten så nu har jag i stort sett varit godisfri i tio månader. Och i samma veva slutade jag att dricka läsk.

 

Jag trodde det skulle vara jobbigt att sluta äta godis, men det har inte varit några problem alls. I början försökte jag känna efter när det var helg, men jag saknade inte det. Vid ett tillfälle stod jag bakom en man i affären. Jag tror nog att det var den största godispåsen jag någonsin sett! Oj, ska han äta godis mitt i veckan, var min tanke, tills jag kom på att det faktiskt var fredag! Men nåt godissug fanns inte hos mig i alla fall.

 

Jag läste på Expressen härom dagen: anna-har-varit-sockerfri-i-over-tusen-dagar Min första fråga hade varit hur kroppen har reagerat efter att inte fått i sig något socker alls. Vad har blivit bättre med kroppen, något som blivit sämre? Att utesluta socker helt måste ha haft en enormt stor positiv inverkan på hennes liv. Rent kroppsligt tänker jag då. Att då som i artikeln läsa om människor som istället ifrågasätter hennes val, låter väldigt konstigt i mina öron! Det är ju upp till var och en om någon vill förändra sina vanor, och som åskådare är det ens uppgift att stötta den personen i så fall. Inte kritisera!