Ett Inrutat Liv

 

Han är en lugn kille med huvudet på skaft. Förra julen köpte vi en padda från honom till oss, men den som använder den mest är vår lille son. På gott och ont... Men mestadels gott. Han har lärt sig att räkna, han har lärt sig hela alfabetet. På svenska. Och på engelska. Avigt och rätt!

På svenska låter det så här:

En, tå, te, fuurrra, fem, sex.. Han har nämligen precis nästan lärt sig att säga skånska r, men inte i alla ord.

Han har kunnat räkna sen han var två år gammal. Och jag är imponerad över paddans "lärande" förmåga. Ett tag kollade han på ryska barnfilmer och helt plötsligt började han räkna på ryska. Otroligt vad han snappade upp det lätt.

Ett tag sjöng han en ramsa i stil med: ...ello ello pi...

Först trodde vi att det var en sång de hade lärt sig på dagis, men jag fick svaret att det var inget de kände till. Till slut kom vi på vad det var. På engelska:

A B C D E F G H I J K ello ello pi Q R S T U V W X Y and Z...

Det var ju L M N O P som han sjöng i en rasande fart. Men det tog sin lilla tid innan vi kom på det.

Just nu är han väldigt intresserad av vilken dag det är. "Vad är det idag?" frågar han varje dag. Och han är nog den ende som säger att han längtar till måndag! Varför då frågar vi. Man får äta bulle då svarar han.

I somras åt han glass i princip varje dag efter dagis, så till slut bestämde vi oss för att införa fredagsglass. Vi trodde att han skulle protestera och sätta in värsta treårstrotsen, men det gick hur bra som helst. Nu när det blir fredagar då vet han vad som väntar därhemma. Och det blir ju bara bättre då pappa slutar redan kl ett så han kan hämta honom tidigare och få sin älskade glass!

Det ska bli roligt att se hur han kommer att vara när han blir större. Han har en förmåga att sortera saker i rätt ordning, detaljer är viktiga. Han älskar att sortera alla Duplo-klossarna i olika färger. Ordning och reda ska det vara!

Nu har han tre äldre syskon, där två fortfarande bor hemma. Och det kan vara bra att ha dessa två extra hemma också. Ikväll har vi i omgångar sprungit och gömt oss, och sedan letat upp varandra. Roligast är det ju när vår lille son ska gömma sig. Han har ju så svårt att hålla sig, skrattar och fnissar när man letar efter honom.

 

På morgonen är det jag som lämnar och på eftermiddagen är det pappa som hämtar. På morgonen kan vi komma till dagis, allt från halv åtta till halv nio. Det får ta sin lilla tid. Om nu vår lille son vill leka en stund extra, då får han göra det. Bättre att ha en glad unge än en som stressas av sin mamma för att "komma i tid" till dagis. Det är en sådan kort tid som de är små, och då tycker jag att det är bättre att han får må bra och att han inte känner sig stressad.