Ett Inrutat Liv

Har du kört bil i ett vänstertrafiksland? Det har inte jag, men jag har åkt bil i ett sådant! Och det var varken i Storbritannien eller på Malta. Det var inte ens i Europa! Det var i Indien! Vi var där på tjänsteresa. Här är ett utdrag från en blogg jag skrev när vi var därnere:

2010-04-27
Och idag igen tog vi taxi till kontoret. Alltid lika spännande att se hur trafiken är. Tredje gången vi åker och tredje vägen vi åker, eftersom en väg hade stängts av. Och vad gör chauffören? Jo, helt enkelt vänder om och kör tillbaka samma väg. Mot trafiken. Dock bara en hundra meter, men ändå! Blev lite av en skräckfärd där. Och var ingen av oss riktigt vakna, så kan jag garantera att vi vaknade då.

Ibland undrar jag om chauffören bara tog olika vägar för att förvirra oss mer än vad vi redan var! Vi turades om att sitta fram bredvid chauffören. Och jag kan lova dig, sitter du på vänster sida i en bil, som passagerare i framsätet, så kommer du någon gång under resan, att omedvetet försöka leta efter ratten, som givetvis inte finns där! Och det är oftast i en situation där det antingen blir en inbromsning, eller där du vill göra en inbromsning. Jag kan garantera känslan av att inte ha kontroll...

Imorgon är det 49 år och 6 månader sen, som Sverige skiftade från vänster till högertrafik! Då var jag 8 månader gammal...

Idag fick jag faktiskt besöka två olika apotek inom loppet av ett par minuter. Anledningen var givetvis att det första apoteket inte hade en av de saker jag skulle handla. Där på det första var de väldigt tjänstvilliga att förhöra sig om att jag verkligen hittade vad jag sökte efter. Andra gången nu inom en vecka som jag besökte det, och förra gången var det likadant, hjälpen kom inom ett par sekunder efter att jag hade anlänt innanför dörrarna...

På det andra apoteket, var det en helt annan upplevelse. Kunden som redan befann sig därinne, stod på ett sådant sätt, att jag trodde hon stod och väntade vid kassan, på expediten, som bara antagligen var inne på lagret och skulle hämta något, för det syntes inte en enda expedit. När jag väl, efter lite letande, äntligen hittade vad jag sökte efter, så såg jag ju att kunden bara stod och tittade, för kassan låg ju på ett helt annat ställe. Jag ställde mig där, och tittade mig omkring. Jag såg fortfarande bara kunden. Jag kollade runt en gång till. Men nej, där fanns ingen annan där. Jo, jag hörde lite ljud, från nånstans, långt ner i affären. Jag väntade lite till. Jo, nu dök det upp någon bakom nån pelare, långt därnere i affären. Jag såg att det faktiskt fanns två expediter, och det var deras samtalsljud som jag hörde. De stod alltså och pratade med varandra. Medan en kund var i affären. Medan jag kom in. Medan jag letade och letade. Medan jag stod och väntade vid kassan. Hur länge hade den andra kunden befunnit sig i affären...

Till slut kom den ena av de fram till kassan där jag stod. Jag sa: Ursäkta att jag störde... Hon svarade: Nej, det är lugnt. Vi bara pratade.

När jag skulle gå ut från det apoteket, det tog väl bara nån sekund, men jag upptäckte i ögonvrån, en sådan där mojäng, med fyra knappar, såna knappar med olika smileysar, glad gubbe, nöjd gubbe, likgiltig gubbe, sur gubbe och mitt finger reagerade snabbt! Jag tryckte på den röda gubben! Allt var över på en hundradels sekund...