Ett Inrutat Liv

Den sista bilden på mitt skrivbord...

 

Igår jobbade jag min allra sista dag på det företag som varit min arbetsgivare i 9 år, 1 månad och 27 dagar. Det är lång tid och man hinner uppleva mycket under en så lång tid. Dock är det faktiskt inte min längsta anställning jag har haft, den andra varade i 14 år, fast då pluggade jag de sista åren.

 

9 år, 1 månad och 27 dagar, då hinner man träffa en oändlig mängd människor. Alla de som började samma dag som jag, tror vi var runt tio stycken, har slutat för längesen. Och många som redan var anställda då, har också hunnit sluta. Det är faktiskt lite sorgligt, för alla dessa har jag skapat en relation till och många av dem kommer jag aldrig att träffa igen. Även alla som började efter mig och även slutat, är också ute ur mitt liv. Det är trots allt ett sorgearbete i viss mån, när man som jag har varit så länge på en arbetsplats.

 

I mitt avslutningsmail till mina kollegor, skrev jag om händelser som hänt under mina 9 år, 1 månad och 27 dagar, ur ett jobbperspektiv. Men även privat hinner det hända en hel del, framför allt om man har barn.

 

Min äldsta dotter var 16 år när jag började. Hon gick sitt första år på gymnasiet, och för henne har livet utvecklats enormt. Hon tog studenten. Hon var i USA ett år som au pair, där jag var och hälsade på henne två gånger. Hon träffade sin livskamrat, killen som hon gick i samma klass med på högstadiet och var på balen med när de slutade nian. Hon började och slutförde sin examen i ekonomi. Och hon lyckades även göra mig till mormor för snart ett år och åtta månader sen.

 

Min andra dotter var 13 år, och hon bor faktiskt fortfarande hemma, men är på väg ut. Hon har växt enormt från en liten späd flicka till att bli längre än både sin mamma och sin syster. Även hon har lyckats ta studenten. Hon har utvecklats till en utomordentlig duktig fotograf med ett öga för detaljer. Hon har även utvecklats inom både kaninuppfödning och kaninhoppning, hennes största intresse. Och hon har även lyckats att skaffa sig en pojkvän.

 

Min äldste son var 9 år, och han var ju väldigt liten, och nu har han växt till att nästan bli längst i familjen! Han har dock inte hunnit ta studenten, men snart nog! Denne lille pojke med stort intresse för bilar och lego, har nu blivit en stor kille med intresse för datorspel.

 

För mig har det också varit en stor förändring. Nya människor och nya liv. Jag träffade min älskade make och vi fick en liten son. Även om det kommer in nya människor i ens liv, så finns det sådana som aldrig kommer tillbaka heller. Min pappa gick bort, och även min mans mormor.

 

Det hinner hända en hel del och lite till under 9 år, 1 månad och 27 dagar. Så även om jag ser framemot att byta jobb så är det med stort vemod, jag avslutar ett väldigt långt kapitel i mitt liv.