Ett Inrutat Liv

Idag är ju första april, lurendrejarnas egen speciella dag!

 

Min stora lilla dotter skulle hämta sin lillebror på dagis för att sen åka till mitt jobb med bussen. Och det gjorde de. Min lille son lyckades dock somna på bussen, men när de dök upp på mitt jobb, då var båda vakna i alla fall. Och på vägen hade min son lyckats få en banan någonstans som han hade i handen.

 

De kom in på mitt jobb, och min son åt bananen. Jag hade också bananer på jobbet som han hade sett, och då ville han ju givetvis ha en till. Den åt han också med god aptit. Och när den också var slut, då ville han ha en till. Men jag sa till honom att vi skulle ta en när vi gick från mitt jobb. Och det nöjde han sig med, nästan. Tyvärr var bananerna slut när vi kom ner och han blev ju givetvis väldigt ledsen och förtvivlad. Jag sa till honom att vi ska först några ärenden och sen kan vi gå till affären och handla en banan. Och det nöjde han sig med, även om han tyckte att vi skulle köpa bananen först innan alla ärenden.

 

Min dotter skulle till optikern, och tyvärr drog ju mitt jobb ut på tiden, så vi kom in i affären typ tio minuter innan de stängde. Och ett antal gånger på vägen dit, så tjatade ju min lille son om den där bananen.

 

Vi avslutade det ärendet och skulle bara köra hem för min käre make hade ju givetvis lagt in fyra hjul i bakluckan på bilen som vi var tvungna att lägga i vår andra bil. Dock fick vi ha ett hjul kvar. Och min son lyckades ju klämma in ett antal "Jag vill ha en banan" på vägen hem också.

 

Sen skulle vi köra och hämta någon sorts kaninhage som min dotter skulle ha. Och givetvis trodde min lille son att vi skulle stanna på vägen och köpa banan.. Hos den som hade kaninhagen tog det en himla tid, så vi satt i bilen och kallade på storasyster, med inslag av "Jag vill ha en banan".

 

Till slut kom hon och vi kunde köra. Hon sa till sin lillebror att vi kunde köra till Maxi och köpa banan, men lillebror blev ju hur ledsen som helst för han ville ju till affären och köpa banan! Jag sa att visst, vi ska köra till bananaffären och köpa en banan, men först skulle vi köpa mat med oss hem. Och givetvis på vägen till matstället så kom det några "Jag vill ha en banan".

 

Vi köpte maten och sen körde vi till ICA, en mindre butik och jag sa till dem att de kan vänta i bilen medan jag går in och köper en banan. Och det höll ju storasyster med på. Men inte lillebror. Det blev ett ramaskri i bilen med tårar som sprutade och skrik som säkert hördes lång väg utanför bilen. Jag sa att det är ok att du följer med, till min lille son. Och givetvis kom det ett "Jag vill ha en banan".

 

Vi gick in i affären och fram till bananerna. Jag försökte hitta några någorlunda gula bananer och sa till min lille son att vi tar två bananer. Då började han gråta igen. "Jag vill ha en banan". Men jag tyckte att det kunde vara bra med två stycken. Men han sa att han bara ville ha en banan. Jag lyckades dock få med mig två bananer även om han inte alls tyckte om det. Jag försökte övertala honom om att någon annan kunde äta den, att han inte behövde äta den. Och det gick han med på.

 

Vi betalade bananerna och kassören frågade om min lille son ville ta bananerna från bandet, och det ville han. Men det var lite under protest eftersom jag hade tagit två bananer.

 

Vi gick ut till bilen och när jag hade spänt fast honom så skalade jag den ena bananen och gav honom. Och vad säger han då? Jo... "Jag vill inte ha en banan!".

 

Jag tror helt ärligt att min lille son har kört sitt första aprilskämt och att jag har blivit totalt grundlurad! :-D