Ett Inrutat Liv

Det skulle varit dag 42, men i min värld så är det bara 26. Men vad gör det? I min värld så kämpar man på och ger inte upp! :-)

 

Som jag har skrivit tidigare, så har jag en liten son. Snart är han 3 år och 9 månader. Just nu är han inne i en ålder där tävlingar är viktigt. Och då handlar det om att vinna, inte att förlora för det vet han inte vad det är. Det viktigaste är att vinna. Han skriker "JAG VINN!!" när han vinner. Och när han inte vinner, då blir det ett väldigt besviket utrop av "JAG VINNER INTE!". Och det viktigaste är att ALLTID vinna. Oavsett om det är ett spel på paddan eller sällskapsspel, eller om det är att få först på skorna. Eller jackan. Men det kan också handla om att hinna borsta tänderna först. Det viktigaste, som sagt, är att vinna.

 

Det är lätt att få honom att göra saker genom att säga till honom: "om du inte tar på dig skorna, då vinner mamma", och så får man honom till att ta på skorna. Enkel matematik! Han vinner och jag får på honom kläder snabbare, och vi kommer iväg på morgonen!

 

Men jag måste ju erkänna att han är en väldigt dålig förlorare. Blir så ledsen och arg när han inte vinner. Och ibland förstår ju inte de stora syskonen att det är viktigt för lilla lillebror att han ska komma fram till bilen först. Att han ska trycka på hissen först. Att han ska in i hissen först. Att han ska gå före i trapporna. Allt är en tävling, och det är ju också en lärdom att lära sig att inte vinna. Men det är svårt, otroligt svårt när man är så liten som tre år. Man förstår helt enkelt inte för man har ju inte kommit så långt i utvecklingen. Och när då något av de stora syskonen råkar komma före nerför trappan, då skvallrar lilla lillebror med stora gråten i halsen och med förtvivlad röst till mamma att storasyskonet vann. Och hela världen rasar samman...

 

Men jag tror, eller snarare vet att min son kan känna stor sympati med de "likasinnade" spanska handbollsspelarna när de nu faktiskt vann över Sverige, men inte får spela i OS i sommar. De blev ju helt förtvivlade och skvallrade för sin tränare. Man skulle ju nästan kunna tro att de är tre år, eller i alla fall, ligger på en tre-årings nivå i utvecklingen...