Ett Inrutat Liv

På tal om dagens händelser i Bryssel...

 

År 2010, sista veckan i april och första veckan i maj var jag i Indien i jobbärende. Jag och två kollegor skulle dit och utbilda indier som var med i vårt projekt. En upplevelse utöver det vanliga.

 

Med tanke på vad som hände idag, hur skulle man kunnat undvika det? Hade rigorösa id-kontroller i kombination med kroppsvisitering hjälpt? Om man hade infört kontroller, hade de då sprängt bomben i kön på vägen in istället?

 

I Indien när vi anlände till flygplatsen i New Dehli, så fick vi gå igenom passkontroll och kroppsvisitering. Det var väl snarare så att mina manliga kollegor blev mer visiterade än vad jag blev. Visserligen fanns det en kvinnlig kontrollant, men av någon anledning så blev jag inte lika utsatt.

 

Hela vår vistelse baserades på den rigorösa id-kontroll som vi utsattes för där. Men det var en säkerhetsåtgärd de var tvungna att utföra eftersom det alltid fanns en hotbild från grannländerna mot Indien. Varje gång vi körde in till hotellet, då gick säkerhetsvakter med speglar och kollade under bilen om det fanns något som de inte ville skulle finnas där.

Sen fick vi lägga våra väskor på ett röntgenband som åkte in på hotellet, likaså fanns det personer som kroppsivisterade oss där innan vi gick in genom hotelldörrarna.

 

När vi gick in på shoppingcentrat, då blev vi kroppsvisiterade innan vi fick gå in. Kvinnor för sig och män för sig, visiterad av en kvinnlig respektive en manlig person. Överallt fanns dessa rigorösa säkerhetsrutiner. Tills slut blev det bara en del av rutinen när vi var ute och handlade. Inget man funderade över utan det bara fanns där som ett moment när vi skulle handla.

 

Även när vi skulle in på kontoret där våra kollegor jobbade, fick vi gå igenom samma procedur. Det var en vardag för alla indier.

 

När vi åkte hem, då fick vi till och med stå på en speciell platta som jag har för mig, var en sorts metalldetektor.

 

Två veckor senare skulle jag och min man åka till USA via Norge. Två av barnen skulle vara hos min mans syster under den veckan då vi åkte och hälsade på min äldsta dotter som arbetade som au pair i New Jersey.

 

Vi åkte då från Gardermoen i Oslo. Vi checkade in och satte oss för att invänta ombordstigningen på planet. Under tiden gick det en relativt ung kille runt tillsammans med två vakter och pratade med speciellt utvalda.

 

Rätt vad det var så kom han fram till mig och bad mig följa med avsides till ett bord. Där bad han om att få titta i min väskan. Inget konstigt tyckte jag. Han kollade lite försiktigt, inte alls som de i Indien som inte ens frågade om de fick titta i min väska, utan de bara förutsattes visitera mig och mina väskor. Han lät ju väldigt besvärad, och inte alls bekväm i rollen som väskvisiterare.

 

Sen när han hade kollat i min väska, så såg jag på honom hur det blev ännu mer obekvämt för honom. Han ställde då en fråga och han sa att han var tvungen att be om lov först, men han undrade om det var ok att han kroppsvisiterade mig. Och jag såg att han tyckte det var enormt jobbigt att fråga mig.

Jag svarade att det var helt ok, och att han inte behövde se så förskräckt ut! Jag berättade att jag nyligen hade varit i Indien så jag tyckte inte det var något konstigt alls, dessutom på en flygplats där säkerheten måste vara större. Men han bad om ursäkt efteråt. Och jag tyckte det bara var bra att det utfördes eftersom det tyvärr händer för mycket i världen. Det såg vi bara idag...