Ett Inrutat Liv

Dag 11. Så var det dags igen. Att hitta lite inspiration inför ett nytt blogginlägg. Egentligen finns det så mycket som jag vill skriva om, tankar och funderingar om en massa som händer runt omkring mig varje dag, eller ibland bara en gång.

 

Så vad ska jag skriva om idag?

 

Jag har en tanke om mitt liv, det som jag har levt, att jag vill skriva ner händelser i mitt liv för mina barn och barnbarn, händelser ur mina barns liv när de var yngre, händelser ur mitt eget liv innan mina barn fanns. Funderingar, tankar, drömmar, ja, så mycket som möjligt för att kunna lämna ett spår efter mig, som kanske kan ge eftervärlden en inblick i hur jag har levt mitt liv.

 

Jag är intresserad av människors livsöden. Något som jag tycker är enormt intressant att läsa, är alla dessa minnesord efter avlidna män och kvinnor. En människas liv som beskrivits ur en annan människas ögon. Det är ju vad man går igenom och upplever som formar oss till vad vi är och vad vi blir.

 

Jag har så många minnen som dyker upp lite här och var, triggade av en händelse, doft eller något annat, och då vill jag kunna dokumentera det minnet. Tänk sedan när mina barnbarns barn och deras barn kanske läser om hur jag levde, hur intressant kan inte det vara? Jag hade önskat att jag hade fått ta del av mina mor- och farföräldrars livsöden på ett sådant sätt. Ja, även min mammas och pappas livsöden. Mycket har jag fått berättat för mig, men ändå inte.

 

Min syster Susanne, som också är med i denna utmaningen, hon skriver just nu om sitt eget liv, och jag ser framemot hennes blogginlägg varje dag. En inblick i mitt tidigare liv, då hon är tio år äldre än vad jag är. Även om vi är systrar så har vi haft två helt skilda uppväxter. Hon bodde med båda våra föräldrar medan jag i stort sett växte upp med endast vår mamma. Men vilken ovärderlig historia som trots allt är en del av min egen historia, även om jag inte levde i hennes tid.